Farfar, I love you

Förra lördagen somnade min fina farfar in. Han hann bli lite drygt 100 år. Jag satt och åt lunch med kollegor som jag aldrig hade träffat förrut när jag fick reda på det, det var riktigt jobbigt men dem var så snälla.
En till sak behöver liksom inte hända, inte nu. Först Oscar och nu farfar, och jag är flera 1000 mil hemifrån. De första dagarna visste jag knappt vad jag skulle ta mig till, men nu har det blivit lite bättre, men nästan varje natt när jag ska sova kommer det till mig igen och jag bryter typ ihop. Jag vill vara hemma med min familj, inte i Grekland. En sak som är positivt med det här jobbet är att man alltid har fullt upp, ingen tid att tänka, fast det kanske är negativt egentligen. Jag har fått flygbiljetter hem så att jag kan gå på begravningen, är hemma ca 60 timmar 14-16/6, jag längtar så fruktansvärt mycket även fast det är väldigt lite tid.
 
Jag saknar min farfar så mycket, de sista månaderna var jag hos honom minst en gång, ofta två gånger, i veckan för att hjälpa honom att sortera upp bland släktforskningen bl.a. han uppskattade det och tyckte att jag var så duktig, och jag tyckte om att få spendera tid med farfis. När jag sa att jag skulle åka blev han inte så glad, han ville inte att jag skulle åka. När jag hälsade på honom innan jag åkte iväg visste jag att det var sista gången vi skulle ses, men jag sa ändå ''vi ses snart igen!'' men då svarade han ''jag vet inte om vi gör det''. Alltså fyfan. Jag skickade ett vykort härifrån 6 dagar innan han somnade in, men självklart hann det inte fram, det var riktigt jobbigt. Tänk att det någonstans finns ett vykort addresserat till min farfar som inte längre finns på jorden.
Funderade fleeera gånger om jag skulle skippa att åka iväg sommarsäsongen och åka till vintern istället, men jag åkte iväg ändå.
Det har varit alldeles för mycket nu på kort tid, det tar så hårt och jag vill bara vara hemma, inte här somsagt. Det är så jobbigt att vara själv när de i ens närmsta familj går bort. Jag hade velat ta ett sista farväl till farfar, ett sista farväl till Oscar, men det här är väl livet antar jag, hårt som fan. Förhoppningsvis blir jag starkare av det här, men hela det senaste året har det bara varit alldeles för mycket, orkar inte mer nu. Saknar förrestenvärldens finaste farmor nu. Nu har jag tre favoriter i himlen: farmor, farfar och Oscar, jag älskar er förevigt!

Min fina farfar på 100-årsdagen.

Kommentarer
Postat av: Ebba

<3<3

2013-05-28 @ 20:05:48
URL: http://ebbaa.devote.se
Postat av: klara

usch borjade grata nar jag laste det har christina. vad skont att du far komma hem till begravningen- tror du behover en stor kram av din pappa och resten av din familj. hoppas det kanns battre snart- du far tanka att han ar med din farmor nu och att de tillsammans tittar ner pa dig- lovar att de ar stolta over hur bra du klarar dig! helt sjalv!! ta hand om dig gumman!!! stor kram fran klaris

2013-05-30 @ 17:57:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0