Oscar 050304-130423

I tisdags somnade min prins in, 8 år gammal. Han hade fått ''vingelmops'', en sjukdom som är ganska vanlig bland mopsar som innebär att bakbenen blir völdigt svaga, musklerna börjar försvinna och sen går det upp till ryggen osv. Jag hade bus excursion den dagen och det var så jobbigt, mådde inte bra alls och tårarna bara rann hela tiden. Det har varit otroligt jobbigt. Jag visste när jag åkte hemifrån den 15 april att det var sista gången jag skulle se honom och fyfan....det är den värsta känslan som finns, att veta att det är sista gången man ser någon som man älskar så mycket. Det värsta är att jag inte var där när han tog sitt sista andetag. Jag har inte hunnit tänka så mycket på det här för att BA varit på min mind hela tiden, långa, intensiva dagar gör att man inte riktigt har tid att tänka. Det är fortfarande svårt för mig att förstå att han inte kommer att springa fram glatt till dörren nästa gång jag kommer hem, det kanske blir mer verkligt då.
 
Oscar jag kommer alltid att älska dig, det gör så ont att veta att du inte finns längre. Hoppas att du har det bättre där du är nu, moster loves you.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0